Nu har pojken i familjen blivit ännu ett år äldre. Bra eller dåligt? Ja på gott och ont... Man vill ju att han ska förbli den där gulliga lilla minstingen i familjen som man kan busa med och krama om. Inte att han ska bli en pubertetskille med ansikthår som sticks när man försöker krama honom så ofta så möjligt, utan framsteg. Nu kanske man går lite väl fort fram i tiden men jag kan inte låta bli det. Fast jag lär väl glömma mitt lilla orosmoln snart, vi ska nämligen äta marängsviss. Och just denna innehåller choklad -den mörka sorten! Behöver det för att lugna nerverna inför morgondagen. Och utan choklad så överlever man helt enkelt inte.