.. Och endast 10 dagar återstår.


Hittills har jag bara nämnt ordet panik, talat om ordet panik och planerat inför panik. Nu är det faktiskt som så att jag upplever ordet på riktigt. Tiden har gått fort och nu är det snart dags. Familjen Jönsson med Ö flyger över hav och land för att nå det heliga landet fyllt med McDonalds, converse och frihetsgudinnor - USA, United States of America. 

Och endast 10 dagar återstår.

20 dagar!

2x10=20.

Sverige - 20 = USA!


Enkel matte, eller hur? Paniken rusar. Visst är det ett bra tag kvar ändå, om man tänker efter. Men vem tänker efter i ett sånt här läge? Det finns egentligen inte mycket att packa och göra mer förrän det bara är några få dagar kvar men man kan ändå inte låta bli att oroa sig. Man har ju sett fram emot detta så länge och man vill tänka på USA, och man vill tänka på vad man ska ha med sig och man vill så mycket innan man åker.

Man vill helt enkelt älta. Och just det är något som jag och min kära syster har gjort sedan förra sommaren. Vi har redan diskuterat allt och ingenting om USA och alla samtalsämnen har tagit slut. Men det löser vi alltså med att älta och prata om samma gamla saker vi ännu inte har hunnit vara med om i juni för att vi helt enkelt vill dit, NU. Så istället för att vänta på att uppleva våran semester så planerar, tjatar och tänker vi på och om USA tills det faktiskt är dags att åka - om 20 dagar!!!

Bestraffningsdags

Har det någonsin varit roligt att plugga? Och har det i så fall någonsin varit roligt att plugga inför en tenta? Jag skulle gissa på att svaret är nej upphöjt till två.

Sitter just nu och försöker svara på instuderingsfrågorna som vi fick inför tentan. Hatar mig själv för att jag är så lat och väntar till sista minuten med att försöka klara av dom. Har lagt upp en strategi där jag väljer ut de mest troliga frågorna att komma på tentan av de frågor jag har kvar att besvara av totalt 101. Känns som en smart plan, just nu, men får väl se. Det absolut bästa hade väl varit om jag börjat tidigare. Kan väl försvara mig själv med att jag har mått dåligt här och var under tiden, men den ursäkten räcker inte riktigt till ändå. Jag får väl ta mitt straff.

30 dagar.


Iihh, endast 1 månad kvar. EN! Är det nu man ska börja få panik? Över skola, tid, packning och övergivandet av både vänner och Sverige? Jag gissar det. Gud vad kul det ska bli med sol, värme och amerikanska kulturen! Ehmm.. sa jag kultur? Kanske en överdrift när man nu tänker efter på vad man sett i tidningar, på tv och överallt på internet. Jag säger istället "Gud vad kul med sol, värme och helt enkelt USA!". Kommer att shoppa sönder så det gäller att inte packa ner för mycket på vägen dit utan istället fokusera på hemfärden. Vill ju inte gå miste om något för egentligen, hur ofta åker man till USA? Om man heter Annelie så är det förmodligen som mest 1 gång vart 20e år.

RSS 2.0