Sitter och skakar för tillfället.
Länge sen jag grät nu, men ikväll kunde jag inte hålla emot.

Min lillebror Alex hade varit på majbrasan med sin kompis, de hade därborta blivit ovänner och han cyklade därför hem. Men han hade inte berättat att han åkt iväg och vi fick inte tag på de han var där med så han skulle cykla tillbaka och berätta att han inte ville vara kvar. Komplicerat men jag tror ni förstår.

Vet inte varför men fick en kuslig känsla av att det skulle hända något men känner så ibland så jag struntade i det. Sen efter ett tag kommer Alex gråtandes hem. Tydligen har en bil kört ner honom i diket. Den körde alltså i princip på honom och mejra ner han i diket.

Har inte gråtit på länge men gör det ikväll. Det var så hemskt och sitter just nu bara och skakar. Kan inte låta bli eftersom det kunde ha skett så annorlunda samtidigt som "visste" att något skulle hända. Eller kände på mig. Man får ju ofta sådana känslor utan att det visar sig vara något. Men när det väl inträffar så... Ja jag vet inte vad. Förutom att jag hatar Hammaröbilar, att hålla avstånd på vägarna finns tydligen inte på kartan.

Idag övergår april till maj, och det gillar jag starkt! Det är månaden där saker faktiskt händer. Allt från att "springa" vårruset till att åka utomlands till studentparadiset Ayia Napa! Kan knappt vänta. Men först får vi nog bränna bort allt gammalt i en stor fin brasa, majbrasan. Händer dock inte så mycket för mig just idag förutom att jag kanske tar mig en liten tur till Lövnäs för att kolla så att allt går rätt till. Ingen fest alltså, men jag överlever. Det är ju maj snart!