Solsemester?
Sitter och drömmer om solsemester till sommaren. Mor och jag har nämligen funderat på Alcudia (mest jag för tillfället) i Spanien. Dit skulle vi i så fall åka tillsammans med mormor, det skulle vara så roligt och skönt! Denna sommaren åkte vi nämligen till USA och det var jättekul och spännande men det var inte denna klassiska semester där man slappade vid hotellet, badade i det turkosa vattnet och avslutade kvällen med en färgglad dryck med paraply och tomtebloss. Det saknade jag lite, vi var nämligen bara på väg någon annanstans hela tiden. Förutom på Hawaii då, fast det finns bara vägar överallt och inga gångavstånd till vatten att bada i. Vågorna där var ENORMA och man kände inte för att åka bil hela tiden så man stannade i byn där det bara fanns småbutiker utan något särskilt intressant att köpa som man inte redan sett i förgående butik. Så NU längtar jag efter en riktig solsemester och då står Alcudia på schemat än så länge. Mor och mormor har varit där förr men inte jag men det ska tydligen vara ett mindre paradis med bra stränder och sol. Än så länge har vi funderat på det här hotellet, men det dröjer tills maj innan vi är där i så fall. Och säkerligen även under min födelsedag, 28 maj, innan Annas student.
Tillbaka i Svennelandet
Nu är man tillbaka i Sverige, sedan någon vecka tillbaka. Det blev inget bloggande i USA, det hinns inte med. Även fast jag försökte mig på facebook en hel del. En last räcker gott och väl. Solen värmde härligt och varmt i Maui, men inte lika mycket i Los Angeles. Där var nämligen molnen ivägen varje dag, som en dis som välvde över hela staden. Synd, fast det var varmt ändå. Maui var som förväntat med mycket sol och bad, en helt vanlig Svensson semester. New York var också en upplevelse i sig. Det var till och med varmare där än på Maui, det trodde man inte. Så svetten rann minst sagt när man vandrade omkring på Times Square. Vi fick våra parker och äventyr i Los Angeles, badsemester i Maui och ett besök i storstadsdjungeln i New York.
Lite av allt, och det dög åt mig!
Under min vistelse skrev jag dagbok, varje dag! Eller tja åtminstone varje dag när vi var i Maui. Borde kanske dela med mig? Återstår att se om jag orkar med det eller tröttnar innan jag försökt mig på projektet.
NU BÄR DET AV!!!
Datorn följer självklart med på resan, som faktiskt börjar idag. Ska åka tidigt denna morgon för att först åka över till Danmark och sedan flyga från Köpenhamn till USA. Kameran kommer definitivt vara det första som rycks upp ur väskan när vi landar. Och foton kommer explodera över bloggen och facebook från resan, var säkra på det!
NU KÖR VI!
.. Och endast 10 dagar återstår.
Hittills har jag bara nämnt ordet panik, talat om ordet panik och planerat inför panik. Nu är det faktiskt som så att jag upplever ordet på riktigt. Tiden har gått fort och nu är det snart dags. Familjen Jönsson med Ö flyger över hav och land för att nå det heliga landet fyllt med McDonalds, converse och frihetsgudinnor - USA, United States of America.
Och endast 10 dagar återstår.
20 dagar!
2x10=20.
Enkel matte, eller hur? Paniken rusar. Visst är det ett bra tag kvar ändå, om man tänker efter. Men vem tänker efter i ett sånt här läge? Det finns egentligen inte mycket att packa och göra mer förrän det bara är några få dagar kvar men man kan ändå inte låta bli att oroa sig. Man har ju sett fram emot detta så länge och man vill tänka på USA, och man vill tänka på vad man ska ha med sig och man vill så mycket innan man åker.
Man vill helt enkelt älta. Och just det är något som jag och min kära syster har gjort sedan förra sommaren. Vi har redan diskuterat allt och ingenting om USA och alla samtalsämnen har tagit slut. Men det löser vi alltså med att älta och prata om samma gamla saker vi ännu inte har hunnit vara med om i juni för att vi helt enkelt vill dit, NU. Så istället för att vänta på att uppleva våran semester så planerar, tjatar och tänker vi på och om USA tills det faktiskt är dags att åka - om 20 dagar!!!
Sverige - 20 = USA!
Enkel matte, eller hur? Paniken rusar. Visst är det ett bra tag kvar ändå, om man tänker efter. Men vem tänker efter i ett sånt här läge? Det finns egentligen inte mycket att packa och göra mer förrän det bara är några få dagar kvar men man kan ändå inte låta bli att oroa sig. Man har ju sett fram emot detta så länge och man vill tänka på USA, och man vill tänka på vad man ska ha med sig och man vill så mycket innan man åker.
Man vill helt enkelt älta. Och just det är något som jag och min kära syster har gjort sedan förra sommaren. Vi har redan diskuterat allt och ingenting om USA och alla samtalsämnen har tagit slut. Men det löser vi alltså med att älta och prata om samma gamla saker vi ännu inte har hunnit vara med om i juni för att vi helt enkelt vill dit, NU. Så istället för att vänta på att uppleva våran semester så planerar, tjatar och tänker vi på och om USA tills det faktiskt är dags att åka - om 20 dagar!!!
30 dagar.
Iihh, endast 1 månad kvar. EN! Är det nu man ska börja få panik? Över skola, tid, packning och övergivandet av både vänner och Sverige? Jag gissar det. Gud vad kul det ska bli med sol, värme och amerikanska kulturen! Ehmm.. sa jag kultur? Kanske en överdrift när man nu tänker efter på vad man sett i tidningar, på tv och överallt på internet. Jag säger istället "Gud vad kul med sol, värme och helt enkelt USA!". Kommer att shoppa sönder så det gäller att inte packa ner för mycket på vägen dit utan istället fokusera på hemfärden. Vill ju inte gå miste om något för egentligen, hur ofta åker man till USA? Om man heter Annelie så är det förmodligen som mest 1 gång vart 20e år.
Det närmar sig.
DET ÄR 40 DAGAR KVAR TILLS USA! Jag längtar så, och det är jag nog inte ensam om -åtminstone inte inom min familj. Det kommer självklart bli trist att lämna kvar alla här i Sverige under hela 3 veckor men det kommer säkert kännas som ett fåtal ögonblick. Sen är det också ett minus att lämna norden precis när det sommaren börjat här, missar ju den varma perioden och får bara kvar höst, vinter och vår. Positivt sett så är jag i alla fall tillbaka till juli, sommarens höjdpunktsmånad!