Hipp Hipp HURRA!
Så än så länge har jag fått en mascara, Fiber-wig, 20 kronor av min lillebror (inträdet till regnskogsbasaren på hammarö), Rix fm skiva och 500kronor. Än så länge väldigt lyckat alltså, men vad jag vet så ska jag även få ett träningskortpå SATS. Behöver verligen träna och nu blir det så mycket enklare att komma iväg.
Säga Grattis ?
Ett fyrfaldigt leve för Alexander!
Och imorgon är det dags för innehavaren av denna bloggs födelsedag, hela 17år blir det. Konstigt nog så börjar jag känna mig smått gammal. Nästa år till exempel, då blir jag dubbelt så gammal som min bror, han 9 och jag 18.
Thats gonna hurt...
Fast hur mycket spelar åldern roll egentligen? Det är inte åldern som sätter måtten för hur många möjligheter man har i livet. Om man nu inte är över 90 och vill hoppa bunjyjump, det är inget att rekommendera... Men i andra fall, vad är det som åldern sätter stopp för? Det är körkort, inträde till festivaler, alkohol, bio och självklart en hel del mer. Men det är ju det som är tjusningen med åldersgränsen. Att man längtar och trånar efter den dagen man fyller 18 då man kan gå ut på krogen, och sedan helt plötsligt är man där! Man är äntligen framme vid det ögonblick då man faktiskt har tillåtelse enligt lag att göra något nytt och annorlunda.
Men precis som med att man äntligen får gå ensam hemma från skolan, så tröttnar man. Det är alltså inte lika spännande längre när man inte längtar och inte har tillåtelse till det. Fast visst har kroglivet en hel del att bjuda på ändå, men det är inte samma sak när man får lov att gå dit lagligt.
Någon annan som delar mina tankar kring det otilåtna som sedan blir tillåtet och då inte lika intressant och lockande?
(PS. besök våran skoltidning: Insikt - jag har skrivt en del där)
Redovisning & Malenas framträdande- katastrof...
Men över till något mer positivt: Just nu ser man på Semifinal 2 i Eurovision Song Contest 2009 i Ryssland.
Min egna personliga favorit är (som säkert fler delar) Alexander Rybak. SÅ HIMLA BRA! Älskar hans speciella röst och sätt att sjunga på. Angående utseende: Han är inte direkt "snygg" om man kan förklara det så, utan mer åt det gulliga/söta hållet. Om ni hänger med :P Hejjar på honom då, men såklart även Sveriges bidrag, Malena med La voix.
MEN ÄRLIGT TALAT! Vilket besvikelse det var att se Malenas framträdande i första semifinalen! Hon hade ju ändrat på tok för mycket! Istället för att ha kvar alla originaldansare så hade hon bara kvinnliga. Besvikelse eftersom då även koreografin ändrades. Dessutom lät det mycket sämre med endast kvinnliga röster i bakgrunden. Lät för "sömingt/drömmande"
PS. Den svarta klänningen var mycket snyggare än den vita. DS.
Prov x 2
Först vill jag bara inleda denna blogg med ett stort glatt VÄLKOMMEN!
Alltid kul att någon person hittar hit och läser mina tankar, tack <3
Men nu är det ju så att jag även vill dela med mig av min vardag, och på denna vardag så har jag genomgått TVÅ prov.
Ett i matte (grafer och funktioner) och ett i programhantering (PowerPoint).
Jag har själv aldrig varit ett stort "fan" av matte, har alltid tyckt att jag varit dålig på det och att jag aldrig skulle kunna uppnå något bättre betyg än G. Sedan i sista terminen på högstadiet, når jag äntligen upp till det där eftertraktade betyger VG. Härlig känsla måste jag säga, SUPERGLAD. Nu har man dock uppgraderats till första ring, och då blev ju pressen ännu större. Det var liksom "Matten är svårare i gymnasiet, hur ska jag då lyckas med att ens få ett enkelt G?"
Men ärligt talat, det var inte så svårt. Nu har jag dock bara Matte A, det kommer alltså bli svårare, men jag är inte orolig.
Sedan gäller ju det här med "programhantering", vad ska man säga.... hur tråkigt som helst!
Ingen bra lärare har man ju heller, han kan ju inte ens sina egna uppgifter som han tar fram åt oss! Och inte heller kan han säga ifrån, alla kan ju bete sig hur som helst utan att han gör något åt det.
Vi slutar inte av oss själva, om man uttrycker sig så.
