1 timmes nyttig promenix

Idag har jag bara tagit det lugnt. Skönt det med ibland. Förutom att ha tagit det lugnt så har jag promenerat med hunden Ludde i ungefär en timme. Det var ju så fint väder här ute på Hammarö så var ju inte alltför obehagligt kallt som annars. Ludde är väl som han är och antingen drar eller blir dragen. Han har ju fått en ny matfavorit: gräs. I mängder! 
 
Träffade även på lite föl i hagarna, så fina så. Blev nästan sugen på att vara hästtjej, fast jag kommer då på att jag inte uppskattar ridning
- tittar hellre.

fy fan.

Alltså herregud. Ibland så hatar jag verkligen att vara en tjej. Inte nog med att vi ska stå ut med några helvetes dagar en gång i månaden utan vi ska självklart även vara så j*vla osäkra på oss själva hela tiden. Trött på det, men kan ändå inte stå emot. Ena stunden är det ens vikt sen tänderna och även "småsaker" som man helt enkelt stör sig på som den där stora finnen som bara kände för att ploppa upp sådär gul och härlig mitt på näsan.

Det är alltid sånt där smått, man är aldrig nöjd. Jag är aldrig nöjd. Såklart man vill se bättre ut, men inte tusan vill man punga ut med flera tusentals kronor för någon smärtsam plastikoperation, nej varför kunde man inte fått alla de bra generna redan från början! Skulle inte ha skadat alls, utan då hade man kanske sluppit all denna noja över utseende och sådant. Eller nja, kanske lite önsketänkande där. Men det hade verkligen underlättat.

Varför detta utbrott helt plötsligt? Jag såg mig själv i spegeln. Man är helt enkelt aldrig nöjd.


Och för att göra mig själv lite piggare så har jag några bilder från min skogspromenad här:






RSS 2.0