O Du kära fosterland. Skåne.

  
Nu har man varit borta väldigt länge från sin kära blogg. Tack vare lite semester i det heliga Skånelandet. Där har jag gjort allt från att prata till att gödas. Men vad annat kan man förvänta sig när man träffar sin mormor och sin farfar? Nuförtiden i Sverige så dör man inte av svält, utan snarare av övervikt. SÅ jag bör nog ta det lite lugnare vid nästa besök och säga "nej" lite högre.
 

Men jag var även iväg till Danmark, Köpenhamn, under min vistelse i Skåne. Åkte färja dit på 15-20minuter från Helsingborg till Helsingör. Så la familia kom dit hyfsat tidigt, alltså vid 12-tiden. (Ja det är tidigt för mig). Sedan blev det tåg i ca. 50minuter till Köpenhamn. Och gud vad livat där var. Det var jätte långa köer till "Tivoli" och på torget var det fullt med de som försöker tjäna pengar via att t.ex. stå som en figur eller sjunga. Sedan fanns det ju även en del fyllegubbar som satt längs stråket och sov och tiggde pengar. Mysigt.. Och dessutom, vilka skänker pengar till någon som är så full så att han somnar i skräddarstil? (ett sätt man sitter på , för JO jag såg en sån gubbe). Jaja, men nu lämnar jag de otrevliga synerna och händelserna för tillfället, för jag har en till...


  

 

 Till min förvånan så blev det ingen köp. Allt är ju dyrare i Danmark också, om du köper en sak för t.ex. 10kr i Sverige så kostar det 15kr i danmark. (Ungefär). Så tyvärr ingen bild på det. Jag har dock ett kort på min lilebror med en tjejläderjacka från Vero Moda, eller hur såg den inte sååå tokig ut på honom? Men glass blev det och pölse. Och mat som jag nu ska berätta om:

Vi kom till en reastaurang inne i Köpenhamn. Tyckte det kändes mysigt. Så vi satte oss och väntade på att få beställa... En HALVTIMME senare kommer det en kypare och frågar om vi beställt. Vi svarar nej, beställer och väntar i mer än en timme på att få våran mat. När vi väl får den är vi hungriga och tallrikarna blir snart tomma, då får vi vänta ytterligare en kvart på att få betala, det slutar med att min moder får gå fram och betala direkt vid "köket" eller vad det nu var.
Det är inte så svårt att gissa på att vi aldrig äter där igen...

PS.
Har någon av er därute i den stora vida världen sträckt sin tunga? Det har nämligen jag, haha Första tanken som slog mig va, hur i h-vete lyckades jag med det här? Jo genom att vara på "Ripley´s Believe it or not" i Köpenhamn där såg jag en bild på en man som vek tungan på mitten, min familj börjar genast att försöka, ingen lyckas. Och då ska självklart även jag försöka. Och man kan nog säga att det inte slutade så bra... Aj.
DS.

RSS 2.0