Sagt på dagis

Att barn kan vara så öppna och enkla. Detta lilla citat fick jag höra i torsdags när jag och tre barn pärlade.
 
Flickan- "Nu får ni inte förstöra för mig, för då blir jag ledsen"
Pojke 1- "Det ska jag inte. Jag älskar dig"
Pojke 2- "Jag älskar också dig"
 
När försvann detta sätt att prata med varandra? Det måste ha varit i takt med att puberteten klev in i bilden. Jag har en teori om att våra attityder gentemot varandra är som en funktion för en kurva med minimipunkt. Man börjar högst upp när man är liten utan att ha blivit alltför påverkad av omvärlden. Sedan sjunker det efterhand som trotsåldern och tonåren tonar fram. Sen förhoppningsvis så ökar det igen när man kommit över sig själv och världen inte är emot en längre.
 
Jag pysslade till mig ett armband. Jag har insett att jag blir väldigt involverad i det jag gör. Nästan för fokuserad för när jag helt plötsligt tittade upp så var barnen borta. Eller ja, de var ju bakom mig men ändå!

Fullt ös på förskola

Jag klagar inte, jag trivs faktiskt väldigt bra med att jobba på förskola. MEN. Idag var det extremt jobbigt under min första dag som riktig vikarie. Vikarierade på en avdelning för 1- och 2-åringar där det var fullt ös heeela tiden. En liten pojke satt under cirka 20 minuter och pekade överallt medan han sa "däär" var tredje sekund. I slutändan var det som om någon sakta men säkert borrade in en skruv i huvudet eftersom jag samtidigt hade huvudvärk. När jag frågade vad det var som var "där" så svarade han i samma tonläge "där". Om och om igen.. Och om igen. Jag är förvånad över att han själv inte tröttnade på att inte göra sig förstådd. Vet ju bara själv hur frustrerande det är i min ålder när någon inte förstår vad jag menar, och jag har ändå utvecklat språk jämfört med en person som bara levt i 2år. 
 
Sen var det jättesynd om en söt liten tjej. På eftermiddan så satt jag med henne i knät och hon blev mer och mer slapp i kroppen och i slutändan låg hon snarare än satt. Då från ingenstans kommer en annan tjej och ska visa två klossar som man kan sätta ihop. Efter att hon visat så kastar hon den ena klossen, rätt i huvudet på den intet ont anandes flickan i mitt knä. Stackarn, jag tyckte så synd om henne. Gjorde ju väldigt ont att få en träkloss i huvudet och dessutom vakna till det. Det gick ändå förvånansvärt fort för henne att lugna ner sig. 
 
Ibland är det frustrerande att ha att göra med flera barn, men man får igen det tusenfalt. Trivs allt som allt bra på förskola. Råkade få med mig en gul krita hem idag, den hamnar nog i dagboken som ett fint minne.

RSS 2.0