Gick ut med Ludde idag och självklart börjar det ösa ner snöblandat regn mitt under långpromenaden. En halvtimme och ett dyblött hår senare så är man äntligen hemma. Jobbig hund dessutom som bara ville dra i kopplet. Han vill verkligen inte lyssna. Han drar så mycket att han seriöst flyger tre meter mot mig varje gång jag rycker tillbaka honom...

Men i alla fall, första skoldagen idag. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag kör på mittemellan, känns som ett säkert kort. För även om det är jätteskönt att vara tillbaka och träffa alla igen så har man nu fått lite försmak för yrkeslivet. Ni vet, då man får en egen inkomst.

Just nu är skolan bara ett tvång i princip, ett ställe dit man går för att tryckas ner vid skolbänken med en mattebok, linjal och penna. På en arbetsplats finns det inga prov, ingen jobbig naturvetenskap som man efter x antal lektioner fortfarande inte blivit särskilt klok på och inte heller alla dessa konstiga uppgifter som man inte förstår meningen med. Ett arbete har ett syfte. En kund vill ha en produkt eller tjänst -detta ordnar du. Skolan är bara förarbeten inför det som verkligen spelar någon roll. Fast samtidigt är det en så skön plats att vara på. Avslappnat och om du sköter dig rent socialt och visar respekt så åker du inte ut. Som du kanske gör från ett jobb när de anser att du inte är tillräckligt duktig på det som ska göras. Skolan är en tid för övning och detta ger färdigheter som sedan omvandlas till kunskap som man tar till vara på inom sitt framtida yrke. Så även om roliga arbeten lockar så stannar jag nog gärna kvar i min lilla bikupa ett tag till.