Och snällaste björn för den delen med! Han är den som håller mig sällskap om nätterna, väldigt tryggt.

Men vad har hänt idag? Jo knappt någonting. Förutom att jag försov mig och vakna kvart i åtta, när jag skulle med fem i åtta bussen. Underbar känsla som knappt går att beskriva när man upptäckte detta. Men jag kom i alla fall till skolan på något vis ändå, bara fem minuter försent. Väl där så var det bara en lektion, Samhäll, där vi skulle ha en muntlig presentation om olika situationer man kan befinna sig i här i samhället. Min grupp skulle prata om arbetslöshet och vad man kunde göra åt sin situation. Jättenervös var man som alltid, hatar att stå inför en grupp människor och prata. Kan ju knappt formulera ord när man väl står där, hur tusan kan folk förstå en?


Nästan alla tycker att det är svårt att tala inför en grupp människor, jag är en av dom. Men jovisst finns det undantag då vissa inte har bekymmer över huvudtaget. Men den lilla skara av dessa personer kan jag diskutera om en annan dag, nu är fokus på den stora folkmassan härute istället. Det är helt enkelt jobbigt att ha strålkastarna riktade mot sig samtidigt som man ska få ut bokstäver och ord bildade till meningar.




Men vad kan man göra åt detta? Jo det enda jag hittat som botemedel är att öva och ta det lugnt när man väl står där framför folket. För egentligen, vad har man att vara rädd för? De har förmodligen samma rädsla för att göra bort sig och springa därifrån, men samtidigt modet och viljan för att ändå stanna kvar och gå igenom detta. Stor diskussion för något så här litet, men för mig krävs det en hel del att kunna fullfölja en hel redovisning.