Hej och hå! Just för tillfället har jag tråkigt och passar därför på att föröka mina inlägg här på bloggen. Som sällskap har jag en kopp obóy och en kanelbulle. Eller ja, jag hade i alla fall det sällskapet tills det tog slut...

Senare idag ska jag i alla fall iväg och träna. Det är verkligen på tiden. För om man inte gör något så sker heller inga underverk. Tyvärr, men det är den bistra sanningen. Hade tänkt testa på lite spinning på SATS, gud hjälpe mig... Jag har velat testa det ett bra tag, men har dock aldrig kommit iväg. Så om jag tycker det är roligt så får jag lite extra boost till att pela mig upp ur sängen klockan halv sju på fredag morgon för att hinna med ett pass som börjar halv åtta då. Ja, just nu är detta önsketänkande men man kan ju alltid hoppas. Känns inte riktigt hundra för tillfället att jag skulle orka med spinning så tidigt.



Men hur gör man egentligen för att finna orken och lusten till att träna? Jag vet inte hur det är för andra, men jag finner det jättejobbigt. Och tråkigt med för den delen. Jag skulle mycket hellre slippa träningen och ta ännu en bulle istället. Men det kan jag ju inte göra, för då får man naturligtvis den där skuldkänslan som brev på posten. Det är ju oftast inte träningen i sig, svetten och fysisk utmattning som lockar. Utan snarare resultaten! Jag vet själv att mitt absoluta mål skulle vara att komma i form lagom till maj månad nästa år, eller tidigare går också bra. Men som med alla mål man sätter upp så måste man också anstränga sig för att kunna uppnå det. Så kom igen nu, kämpa.